Kliniska symptom vid ledgångsreumatism kan kopplas till specifika antikroppar

2023-12-06

Förekomsten av olika autoantikroppar kopplade till ledgångsreumatism bör utvärderas var för sig för att kunna ge en bättre bild av sjukdomsprognos och underbygga val av behandling. Det visar en ny studie från IGP som har publicerats i den ansedda tidskriften Annals of the Rheumatic Diseases.

Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit (RA), är en kronisk inflammatorisk sjukdom som mest drabbar lederna. Det finns två huvudgrupper av RA där indelningen baseras på förekomst eller avsaknad av vissa autoantikroppar. I den ena gruppen finns patienter som har någon av autoantikropparna reumatoid faktor (RF) och/eller antikroppar mot så kallade citrullinerade peptider (ACPA). Till den andra gruppen, som är i minoritet, hör patienter som saknar autoantikroppar.

Patienter med antikroppar har sämre prognos jämfört med patienter utan någon av antikropparna och särskild dålig prognos har patienter med båda typerna av antikroppar. Forskarna i den aktuella studien undersökte RF och ACPA var för sig och fann att deras förekomst hos nyinsjuknade RA-patienter kunde kopplas till olika kliniska symptom.

–    Vi undersökte 1600 svenska patienter med tidig RA och fann att patienter med ACPA hade färre inflammerade leder vid diagnostillfället. RF var å andra sidan associerat med högre grad av inflammation mätt i blodprover, men enbart hos patienter som också var ACPA-positiva, säger Eleftheria Pertsinidou, doktorand vid IGP och artikelns försteförfattare

–    Tidigare studier har oftast jämställt förekomst av RF och ACPA och jämfört dem med sammansatta mått för sjukdomsaktivitet. Både antal inflammerade leder och inflammation mätt i blodprover ingår i ett mått på sjukdomsaktivitet vid RA som kallas DAS28. När vi värderade effekten av RF och ACPA var för sig och jämförde med enskilda delkomponenter i DAS28 såg vi mönster som inte framgick då antikroppar respektive kliniska symtom klumpades samman, säger Johan Rönnelid som har lett studien.

Laboratorieförsök i andra forskargrupper har visat på en möjlig mekanism för hur ACPA och RF samverkar och därmed stimulerar inflammation vid RA. Den kliniska informationen i den nya studien stödjer samma hypotes och talar för att ACPA är den huvudsakliga antikroppen som driver inflammation. RF påverkar inflammationen hos patienter som också har ACPA men verkar inte driva inflammationen på egen hand.

–    Förekomst av RF och ACPA har också betydelse vid val av läkemedelsbehandling för patienter med RA. Vår förhoppning är att vårt tillvägagångssätt där RF och ACPA undersöks individuellt kan förbättra precisionen i de algoritmer som används för att välja behandling, säger Johan Rönnelid.

Mer information:

Artikel i Annals of the Rheumatic Diseases

Johan Rönnelids forskning

Forskningsnyheter från IGP

Senast uppdaterad: 2022-01-26